Lovisa

I måndags såg vi film med hela familjen i huset. Blev seven pounds. En riktigt gråtfilm. Men jag lyckades hålla tårarna inne, mest för att jag inte ville skämmas inför min nya familj. Men det höll inte länge. Efter filmen började jenny prata om en massa sorliga filmer vi sett på SOtimmarna på sörböle. Tex livet är underbart. Jenny började gråta då hon pratade om den och inte långt efter så fällde även jag och malin några tårar.
Kom då att tänka på då jag skulle försöka berätta för simon om en film jag sett. Mitt i berättelsen så börjar jag gråta, även om filmen inte är särskilt gripande i sig utan bara är som alla andra romantiska komedier. Visst äre okej att gråta i stunden man ser på filmen. Fast kanske inte då man återberättar den för nån. Jag tyckte det var så fint sätt han friar på i filmen och då jag berättat klart frågar simon om jag kommit till det bästa än. Åh, killar fattar inte sånt där.